Arkiv för

Han sover, jag gör inte. För ibland fyller pirret mig ända ner i tårna och trots övertröttheten är jag för berusad för att sova. Det härjar för mycket i bröstet helt enkelt. Och snurrar för mycket i huvudet. Jag kan sitta här och lyssna på hans andetag tills det nästan brister i hjärtat. Inte så det går sönder, utan det liksom växer sig ur sitt skal. Ibland tänker jag att det skulle räcka med mindre. Att jag skulle kunna trappa ner på känslorna några steg och ändå älska honom vansinnigt och villkorslöst. Som att man skulle kunna bestämma över det. Jag antar att det är mänskligt. Det är ju läskigt, stora känslor, seriösa planer och den där magkänslan man är så rädd om. Rädd för. Tänk om det en dag inte känns som det alltid skulle kännas. Men samtidigt som det skrämmer mig så har jag aldrig känt mig så hemma, eller logisk.

Både han och jag klarade ju oss finfint utan varandra förut, så alltså borde vi klara oss finfint utan varandra även sedan, om ett sådant sedan skulle komma. Det låter kanske som att jag föreställer mig det värsta, men det är egentligen inte vad det handlar om. Jag har varit den som lämnat med allt vad det innebar, och den situationen kan fortfarande göra ont i mig. Flera år senare spökar det fortfarande i mig att det kunde varit så mycket lättare bara vi hade hållit varandra uppdaterade hela vägen. Vågat dela med oss av känslor och tankar istället för att trycka undan och försöker styra och ta beslut på egen hand.

Det är skönt att kunna tänka sig in i situationen man minst av allt vill hamna i och känna sig oegoistisk. Veta att jag alltid kommer vilja hans bästa, även om det skulle exkludera mig och göra ont som fan. Och våga lita på att han känner likadant. Veta att vi kommer vara ärliga mot varandra genom både vått och torrt under den tid som är vår. För att vi är värda att satsa på. Och att man måste just det, satsa lite, kämpa lite, och inte bara ta kärleken för givet för att man älskar varandra. Med det utrett är det liksom inte så mycket att oroa sig över.  Jag är så glad över det som varit, det andra fått oss att känna och de som gjort oss lyckliga (och ledsna) innan tiden och livet var rätt för oss. Vår tid är nu. Och med lite skicklighet kan vi nog segla det här skeppet tills det är dags att gå i land. Det skulle vara nåt det.

Bryter semesterbubblan med lite dator. Efter en vecka utomhus är det tokskönt att slippa kisa och vifta flygfän för några minuter, och istället sätta sig inne och kylas av (med ett glas rött). Veckan som gått ha varit både fantastisk och fantastiskt lång. Den började i måndags för sju dagar sedan med finbesök i Solstan, uteservering, vin och prata-ikapp på gräset intill Klarälven i solnedgången. En riktig idyllstart, och sedan har det rullat på. Mat, vin och det bästa av människor. Vi har hunnit rulla ner till Gbg för drinkar, upptäcktsfärd, sötaste djurbäbisarna och strandhäng hos systeryster och sedan vidare till svärisarna i Kinna. Bad, mat, bad, mat, bad.. ja ni fattar. Kvällsdopp, altandrinkar och upptäcktsfärd i byarna. Och en (något envis) korsordstidning såklart! Sitter nu med ett glas rött och magen full med sushi och bara har det göttigast i världen. I morgon ringer klockan jobbtidigt fast inte det minsta jobbigt. Då ska vi nämligen pysa vidare ner till Skåneland. Vi har inte ens bestämt när vi åker hem till Karlstad igen, så jäkla skönt! Pst.. vad är det för superdupersommar vi har!? Helt otroligt!

Photo 2013-07-15 17 21 28

Photo 2013-07-15 19 21 42

Photo 2013-07-15 18 16 41

Photo 2013-07-15 20 20 51

Photo 2013-07-19 09 37 43

Photo 2013-07-19 20 59 07

Photo 2013-07-19 18 13 09

Photo 2013-07-20 14 29 52

Photo 2013-07-19 23 43 10

Photo 2013-07-22 13 23 46

Photo 2013-07-22 13 15 44

Photo 2013-07-22 13 16 35

Photo 2013-07-22 13 08 58

Photo 2013-07-22 13 04 49 (1)

Photo 2013-07-21 18 25 11

Photo 2013-07-22 17 34 25

Photo 2013-07-22 15 38 36

Photo 2013-07-22 16 01 44

Photo 2013-07-22 18 29 22

Så kom regnet igen. Det gör mig ingenting. Min brända hud och trötta söndagsögon är helnöjda med ett öppet fönster och lite syre. Jag vaknade klockan åtta av fönstersmatter, inte alarm. Så fantastiskt att kliva upp när man inte måste. Sedan bredde tant två Lingongrova och kröp tillbaka till sängen igen. Nyheter på teven, läsa ikapp bloggar på datorn och lite kattverkstad i Illustrator vid sidan av. Min favorit jobbar så jag tänker njuta av egentid och pyssel i flera timmar framöver. Det har fortfarande inte sjunkit in riktigt att jag är ledig i morgon. Istället för att kliva in på kontoret så ska jag promenixa en sväng på stan och kika efter ny bikini till nästa vecka då vi pyser neråt i landet. Kanske borde jag klippa mig också. Och färga håret. Eller köpa jordgubbar, lägga mig vid Klarälven och börja på en ny bok. Åh jisses, det här är ju alldeles för bra för att vara sant?

kattenockså

Vi tar vid där vi lämnade; den brutala bakisonsdagen. Tror ni inte jag var på’t igen dagen därpå? Mötte upp fint folk, som precis som mig inte hade semester, för en lugn quizkväll på Koriander. Beställde en öl. Beställde två. Fyra glas senare vore det inte jäkligt gött med en cider? Jag vet inte var detta festsug och energi kommer ifrån? Men hur som har jag haft det grymt kul den senaste tiden. Kalaset slutade med klassisk Burger-King och slumra till på bussen hem. Och så kom fredagen. Oförskämt pigg och på strålande humör gjorde jag min sista arbetsdag för en månad framåt. EN MÅNAD. Firade in semestern med lyxmat, min älskade man och att somna med både kläder och TV på. Bara för att liksom. Vaknade och tog en skitviktig färgstark promenad med plakat och sång genom Solstaden, och har sedan haft det förjäkla bra med förjäkla fina människor. Fångat en och ett annat trettiotal fräknar under dagen, och har nu bränd och belåten krupit upp med lördagsgodispåsen framför tecknat med min klippa till kille. Veckans applåder går till min bästa Anna & alla andra fantastiska eldsjälar som färglägger Karlstad och gör det ännu vackrare. Satan så bra ni är!

rosa3

rosa2

rosa1

Photo 2013-07-13 15 03 50

Photo 2013-07-12 15 06 19

Jisses. Igår drog jag i mig en flaska vitt och lite öl på det. Ja, en helt vanlig tisdag. Men omständigheterna krävde sällskap och alkohol, och sedan när har omständigheter tagit hänsyn till veckodagar?  Det blev i alla fall en riktigt lyckad kväll med fina vänner, mycket prat och som sagt.. många glas. Alarmet hånade mig i morse, men jag tog mig ändå upp och iväg i hyfsat okej skick. Klev in på kontoret med ett jag vet inte ja blandat med känslan äh jag är fortfarande ung, jag orkar. Ha! My god vad jag fått äta upp det. Jag har liksom rasat med timmarna. Vid lunch kom frossan, strax därefter bastu-paniken och så illamående, huvudvärk och värsta sortens ynklighet. Kröp på och av bussen hem, har sitt-ligg-ätit fryspizza i sängen och sedan dess inte rört mig en meter. Gårdagen var trots detta faktiskt värd det. Men nej, det är bara att inse: Jag har sedan länge passerat den där gränsen för när man kan bli skitfull och sedan fungera skapligt som människa dagen efter. Nu ska jag ladda inför näst sista arbetsdagen i morgon som följs av quiz med tokbra folk. Känns som att jag smygstartat semestern något, men vet ni vad? Jag tycker nästan man får det.

Photo 2013-07-09 19 51 44