Arkiv för

Och så kom även denna söndag. De har ju en tendens att göra det. Jag sitter i största sovtröjan och trasselhår och väntar på att Simons klocka ska ringa från rummet intill. Hungrig som en jag vet inte vad, men hamnade efter tvätt och köksstädning i en sån där dum mitt-emellan-tid. Skulle ha ätit frukost när jag vaknade men tiden svischade förbi och nu kan jag ju lika gärna vänta en kvart och slippa ensamätandet. Det är ganska mysigt att gå upp, låta bli att klä på sig och stöka runt här hemma när man vet att han ligger och snarkar där inne. Inte minst när regnet vräker ner utanför. Det har varit några såna dagar nu, gråa, vilket egentligen inte gör mig särskilt mycket men till min semester önskar jag mig en något torrare himmel. En man kan ligga och läsa under.

Annars har midsommar börjat lägga sig tillrätta i minnet, och dagarna känns allt mer bra och okej igen. Det är på riktigt jobbigt det där, att trivas så mycket att man får ångest när det är dags att säga hejdå. För visst ses vi snart igen och visst kommer det alltid vara vi, men det är ju i vardagen ni saknas allra mest. Vuxenlivet är knepigt ibland. En sak man missade som barn med hela den här växa upp-grejen var hur mycket mer krävande det är ändå. Själva existerandet. Det är så mycket som ska klaffa och ibland gör det inte det. Och ibland kräver saker energi som man inte har, men det måste ändå göras. Min råromantiserade bild som barn var att tiden man är på sitt arbete är en droppe i havet, bästa vänner och systrar bor i samma kvarter, tiden är oändlig och middagsmotivation växer på träd. Sen trodde jag i och för sig att jag skulle hitta drömprinsen, vandra runt på moln och vara sådär magiskt kär som i sagorna mest hela dagarna också, så alla fel hade jag ju faktiskt inte.

Photo 2012-11-03 14 29 41

Den där jäkla tiden, den fortsätter glida mig ur händerna. Livet, hallå, var tar du vägen? Jag är glad över min tro på att det inte tar slut med döden. Jag tycker allt går för fort och tanken på att vi har ett liv och that’s it skulle ge mig panik. Jag tycker jag hittills i livet har lyckats med en skön mix av att följa drömmar och infall samt ta det lugnt och uppskatta nuet. Men ju äldre man blir, desto fortare går det, och jag börjar mer och mer känna att jag inte alls har hela livet på mig. 

Ännu en jobbvecka gjord, jag är mitt uppe i lördagen och godiset åts upp igår. Vi pallrade oss bättre sent än aldrig iväg till SF för att kika på Leo. Helt klart värd att hinna se på bio, lika mycket konst som film i den där fantastiska Baz ju. Och musiken.. gosh!

Idag jag har jag som sagt en sjuhelsikes måste-lista. Förra helgens packning har börjat krypa ut över golvet och jag är inne på reservtrosorna med häng. Konstigt nog känner jag bara för att chilla här med en kaffekopp och öppen balkongdörr resten av dygnet. Lyssna på regnsmatter och Cornelis. Himla märkligt.

För övrigt är det idag exakt nio månader tills jag fyller 30. Det snurrar minst sagt en hel del i huvudet. Biologiska bäst-före-datum. Framtiden. De där åren som försvann utan förvarning. Nåja, en födelsedag här och en födelsedag där, vem håller koll liksom? Vad vill jag? Är jag lycklig? Jo, visst är jag. Men är jag tillräckligt lycklig? Vad är tillräckligt? Kan jag bli lyckligare? Bör man ta det lugnt och uppskatta det man har eller kämpa vidare i livet? Går det ens att vara nöjd? När börjar The walking dead igen? Vem orkar. Jag orkar inte ens gå och fylla tvättmaskinen, och då befinner den sig alltså i badrummet 10 meter bort.

Jag funderar på att börja spela piano igen. Det är en sån där grej som alltid gjorde mig förbaskat tillfreds med livet, varför slutade jag med det?

Ja, jag åkte ju hem och nu har jag kommit hem igen. Ångesten över att ha två hemma glänser lite extra såhär i midsommartider. Hela familjen samlad, händer knappt på jul ens längre. Ditflygna både London- och Skånebor. Finaste vännerna och bästa farstubron att dricka morgonkopp på. Det var en gigantisk underläpp som kramade katt, syskon och byn hejdå igår. Vi hade en alldeles för fantastisk helg och hann knappt med att sova. Den kortaste långhelgen någonsin. Det var tungt att komma till Karlstad igår. Tungt. Att först behöva trängas med mitt packade liv som bara står där och väntar i Storvik, och sedan några timmar senare kliva in i en ekande alldeles för stor lägenhet som inte ens är vår. Bostadsjakten går minst sagt idiotsegt. Och ja, jo, vi har ju både önskemål och krav vilket inte direkt förbättrar våra chanser. Men vi flyttar ju inte var som helst när vi redan bor någonstans. Vi letar ju efter något som känns hemma, klart som tusan det tar tid. Tråkigt som fan dock. Sov dåligt och vaknade osugnast i världen på måndag. Hade min första riktigt tråkiga dag på jobbet och bussen hem dök inte upp. Hurraaaa för detta glädjeinlägg! Jag verkligen känner hur jag berikar världen med min optimism. Nu ska jag äta mitt lördagsgodis (inte ens det hann jag med i helgen!) och hänga med täcket. Försöka kväva ångest jag inte ens kan placera. Åh vad jag skulle behöva någon som plockade bort mig till någon annan stans just nu. Eller i alla fall bäddade ner mig och satte på en sagofilm. I morgon är det en ny dag och den ska banne mig vara en bra en!

1005692_10152927238510654_612569508_njag och mina syskon i fredags 

Insåg precis (kl är 22!) att jag ska upp kl 06 i morgon bitti, för att inte komma hem innan det ska sovas. Långdag på jobbet och sedan direkt till sommarfest. Och i övermorgon åker jag ju för sjuttsiken hem direkt efter kontoret. Lär ju inte vara världens piggaste morgonen efter kontorskalas med skaldjursfrossa och vin heller. Midsommarpacka vore alltså en god idé. Detta packandet alltså, min ständiga akilleshäl. Jag är bränd om nosen, stressig i magen och vill bara sova. Ja, nä, sova it is. Vem vet, om jag ställer väskan på golvet kanske den sugit åt sig lite av mina klädhögar när jag vaknar 😉 PUSS!

93f0d3a0efe811e1bf7c22000a1e9ddc_7

Ja ni. Jag var ju faktiskt här inne igår och flängde runt. Postade coola katter och midsommarlängtan och sånt där. Har varit mindre bra på uppdatering om vardagen. Ja men ni vet livet och så. Så nu kör vi! (Och sekunden efter jag printade ner uppropstecknet startade min dator om sig själv. Nu, femtioelva uppdateringar och slit i håret senare kör vi!)

Veckan som gick var den längsta på länge. Efter att ha varit bortskämd med röda dagar och random ledighet mitt i veckan kändes ett helt vanligt måndagtillfredags-schema tungt. Dessutom plockade jag upp en förkylning och kämpade mig igenom halva kontorsveckan med feber. Träningen har stått still, kroppen har bråkat och snabbmaten har flödat. En mindre bra vecka helt enkelt. Vi botade den så gott vi kunde med tokslapp helg och kickstart på denna vecka. Powerwalk till jobbet, effektiv övertid och sedan en grymt svettig powerwalk hem igen. Har lastat i oss linsgryta till middag och nu blir det nyttigt kvällsmål innan sängen. Och kramar. Fyller på alla tomma skåp som går att fylla på. Resten av veckan känns inte svår alls. Mycket att göra både i jobbväg och vardagen, men sommarfest med kontoret och hemresa till Storvik piggar upp nåt så brutalt! Så ligger det till, PUSS!

Tim-Burton-s-artwork-nightmare-before-christmas-18348224-417-525