Vi börjar från början. I onsdags skulle jag sova tidigt, det gick ju.. sådär. Väskan var packad, kläderna framlagda, tågbiljetterna dubbelkollade och kudden puffad och vänd på. Men.. de rinnande ögonen och det tunga vårfyllda huvudet. Åh. Varför nu? I n s o m n i a n. Stirra i taket. Tvångsblunda så ögonlocken vibrerar. Stirra i väggen. Klia i ögonen. Kolla klockan. Gömma ansiktet i madrassen. Snora. Lägga benet över täcket. Under täcket. Över igen. Vad är klockan?

03.30 ringde den. Hade jag ens sovit? Vad spelar det för roll. Upp ska jag. Inte somna i duschen, sminka det uppsvällda ansiktet, överdosera allergitabletter och nässpray (hur kan jag vara så idiotallergisk just precis nu!?!?), ut i kalla natten, ner till stan och på första morgontåget mot Jönköping. Tre timmar tåg. Sömn? Tänk om jag missar bytet i Falköping. Är ändå för stirrig och trött i hjärnan. Kaffe!

Ny stad. Noll koll. Men skakiga sömnbristande ben googlade jag mig till kontoret och ringde på porttelefonen. Och där börjar det. Tankningen av hjärnan i 200. Nya ansikten, nya namn. Gå vilse på stort kontor. Konferensrum med storskärm och snabbkik på program jag aldrig hört talas om. Kika fem minuter på detta, titta tre på det här, prata tio om det där. Ämne efter ämne, program efter program, fika, mer kaffe? – Det här är vår ekonomiassistent! – Hej hej! Lite papper. Lösenord på en post-it, info, info, info, lyssna, titta, lyssna igen. Nya namn, nya ansikten. Ditt simkort, numret på en lapp där.

Världens. längsta. dag. Släpa fötterna till ett hotell, falla i koma, sakna en trygg famn, vakna, va? var är jag? duscha kallt inför dag två. Mer fokuserad. Mer energi. Samma jävla allergi. Jätteond rygg och arga leder. De trevliga människorna från gårdagen om möjligt ännu trevligare. Kaffe, papper, info, program hit, program dit, fotas, beställa kavaj, prata semester. Mer papper, kaffe, – hej hej vi har inte träffats va? Höfter som gnisslar och strejkar. Mer papper, info, info, info. Här klappar även den utsövda hjärnan ihop. Gå (halta) till tåget kl 17. Heeem! Äntligen! Endast tre timmar bort. Sova, ladda om. Smälta alla intryck. Vila bultande huvud och arg stressmage som fyllts med för mycket koffein osv.

Brand i en banvall. All trafik inställd mellan x och x. Vill gråta. För trött för det. Vilar pannan mot ett fönstret i en ilsken stillastående vagn i Mullsjö. Folk skriker, svär, missar fredagsplaner, ni kommer inte till Sthlm idag meddelar stressad konduktör. Kaoset. Energitjuven. Missar anslutningståget. Kommer slutligen till Falköping. Inte alls missat mitt tåg. Det är bara jätteinställt. Fryser ihjäl och jagar info i en timme, är som tur var inte ensam. Hittar både en journalistmatros och en kompis lillasyster som försöker ta sig till Solstaden. Får tillslut komma med ett annat tåg. På väg hemåt. Kan man vara ynkligare? Genomkall, så ont i ryggen, rinnande ögon och trasiga läppar. I Karlstad är det svart. Slut på fredagen. Nyckel ska hämtas, lokalbuss matchas, väska och fötter släpas. Kliver genom dörren här hemma kl 23. Avlider. På riktigt. Allergisk (orka!) och fullproppad med värktabletter då även min kropp klappade ihop totalt i kylan på väg hem. Otur i oturen.

Är det något jag hatar är det att vara trött och gnällig. Jag kan nästan alltid se det fina i situationer och det ska mycket till innan jag tappar leendet och faller ner i svackor, men allt kom verkligen på en och samma gång nu. Här ska man försöka fokusera järnet på två introduktionsdagar och kroppen jävlas, sömnen strular och SJ skriver under på sitt rykte. Och uppe på detta tråkigheter som jag inte ens kan dela med mig av. Allt på samma gång liksom tömmer den där glädjereserven jag annars alltid bär runt på. Idag har jag bara druckit te, druckit te och druckit te. Droppat torra slemhinnor, smort fnasiga läppar, vilat rygg och kollat feel-good. Med glansiga ögon kramat kudden i Simons knä och sugit åt mig av hans fantastiska pepp. Köpte lördagsgodis men magen har varit nöjdare utan, så nu när S farit till jobbet fortsätter jag på te-spåret. Sakta men säkert plockar jag upp och ihop mig själv. I morgon ska jag bara fortsätta vila och ta hand om både hjärta och hjärna och hitta tillbaka till den där förväntansfullheten inför min första jobbvecka med start måndag. Jag var ju så laddad. Tänker inte låta denna energibov stjäla det.

 

Annonser

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS