Arkiv för

Helt sinnes vad dagarna går. Det känns lite som att tiden och snöbollseffekten har en del gemensamt. Ju större (äldre) man blir desto fortare rullar det på. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det.  I alla fall så åkte jag raka vägen från kontoret till Gbg i fredags. Eller.. så var planen i alla fall. Efter en timmes ”det är strömlöst i tråden, vi vet inget mer” kom det istället en förvirrad ersättningsbuss. Den planerade kvällsmiddagen i Kinna blev därmed midnattsgrill istället. Men med en jäkla massa ljus och pannlampa funkar det mesta!

Photo 2013-05-25 00 11 37

Lördagen var överpackad med trevligheter. Promenera genom byn, lösa melodikryss med svärisarna, äta lördagsgodis på uteplatsen, dricka lunchchampagne, skölja ner med släktkalas-drinkar, ut och äta middag med tillhörande rödvin och slutligen hem för skvaller, öl och whisky tills vi somnade igen. Galet mycket alkohol för en nutida rookie som mig, men när man sprider ut det i lagom mängder över hela dagen blir det liksom inte så farligt.

Photo 2013-05-25 12 11 50

Photo 2013-05-25 12 41 00

Photo 2013-05-27 19 36 14

Photo 2013-05-25 19 38 36

Photo 2013-05-25 17 28 45

Firade denna fantastiskt fina 100-åring!

Photo 2013-05-25 17 39 56

På söndagen (igår) var vi något slitna men det var bara att pallra sig upp och i form igen. Mors-dag-lunch på Senior Club (yes, ni läste rätt) med sötaste farmor (Simons alltså) och resten av familjen Bengtsson. Lite kaffe och tårta på det så var vi redo att både snubbla över sommarens första orm och utmana uppfriskande 10 grader i vattnet.

Photo 2013-05-26 11 56 54

Photo 2013-05-26 16 17 44

Photo 2013-05-26 17 15 17

Hann skaka lite ytterligare tass och fnissa åt sötunge innan det var dags att pallra sig mot Gbg och vidare hemåt igen. Så himla nöjda med helgen men lite ledsna över hur lite tid vi hade på oss och hur tråkigt det kändes att behöva åka hem.

Photo 2013-05-26 20 37 11

Summan av det hela: En helt underbar men alldeles för kort helg där vi hann med tokmycket både folk och festligheter på minimalt med tid. Inte idealiskt men skittrevligt. Längtar så himla mycket till nästa gång, då vi förhoppningsvis slipper vara så stressade. Inte nog med att jag håvat in världens bästa kille, med följde en underbar familj också. Ibland lyckas man minsann.

Idag har jag gjort ett alldeles för långt pass på jobbet och i morgon redan är sista normala dagen för denna vecka. Resten av arbetsveckan ska nämligen spenderas i Sthlm. Filip och Fredrik ska tydligen praktisera på mitt jobb (hehe), det ska minglas, jag ska försöka vara cool och icke kändiskåt (ofta!) och sedan väntar konvent på Lidingö. Kommer hem på fredag kväll bara för att packa om väskan och resa ut i skogen med mitt saknade gäng från plugg-tiden! Hur grymt blir inte det då?

Så tack för uppdateringen (eller varsågod kanske man säger) så hörs vi om en vecka!

🙂

Annonser

Satan vad dagarna springer på. Nyss måndag, imorgon fredag, jag hinner inte med! Denna vecka har jag dessutom gått längre dagar med fullt upp på jobbet vilket inte direkt gör så tiden går saktare. Bara en långfredag kvar nu sedan blir det direkt från kontoret till stationen. Kinna på schemat! Mys och häng hos svärisarna, guuu så gött!

Jag står nu inför utmaningen att packa allt inför helgen INNAN jag går och sover (vilket enligt mina beräkningar ska ske om två timmar). Inom denna tidsram ska jag även duscha, hårinpacka, raka kroppen benen (låter trevligare) och plocka ögonbryn. Dessa hårbestyr alltså. Eftersom jag ska från jobbet direkt till tåget så får Simon uppdraget att transportera min (jättefärdigpackade) väska ner på stan i morgon eftermiddag. Den förväntas då, förutom skapligt lämpliga kläder, även innehålla smink, duschgrejer, ansiktsgrejer, krämer,.. ja men ni vet, sånt man inte ska glömma om man vill känna sig hyfsat hel och fräsch helt enkelt.

Summan av det hela är väl att jag borde sluta hänga vid datorn och sätta igång. Jag ska. Snart. Jag ska bara..

Måste flika in hur jävla mycket jag tycker om min kille också. Han är verkligen fantastisk. En sådan klippa. Ställer alltid upp. Fixar och ordnar. Peppar och piggar upp. Snällast och finast i världen (yeah, något partisk). Men seriöst, den människan är verkligen helt otrolig!

Photo 2013-05-23 16 16 18

Stundande bikinisäsong och brist på kroppsångest. Tänka sig va, sicken grej. Det beror på en kombo av anledningar. Förra sommaren hittade jag ett grymt flyt gällande både träning och kost, och det har liksom inte bara hållit i sig, utan dessutom bara blivit bättre med tiden.

Det viktigaste konstaterandet jag gjort är att man får ha lite toppar och dalar. Det är inte hela världen om man blir sjuk/tappar gnistan/något slinker emellan, det är ingen idé att hetsa om tappade träningsresultat. Ibland kommer man av sig, det är bara att komma igen. Istället för att ta stillasittandet i akt och vräka i sig choklad (been there) eller noja om hur kroppen förfaller när man åker på en förkylning så har jag gjort det bästa av det.

Är jag mindre fysiskt aktiv så väljer jag bort skräpmat och vardagsefterrätter. När jag tränar ordentligt slinker det ner en onlinepizza emellan åt. Blir det glest mellan träningspassen så ser jag till att röra på mig ändå. Promenerar. Tar trapporna. Gör det till vardagstänk och hindrar latheten från att ta tag i mig.

Inga galna träningskrav och inga stenhårda begränsningar gällande kost, utan mer rätt inställning och sunt förnuft. Och en jäkla massa pepp-tankar såklart. Det är ju inte så att jag studsar ut genom dörren 06.30 för den dagliga 7 km långa powerwalken till kontoret. Bussen lockar gaaanska ofta. Men påminnelsen om hur skönt det är när jag kommer fram, hur vaken och laddad jag är, och hur tillfredsställande trött jag är (inte bara i hjärnan utan även i kroppen) när arbetsdagen är slut..well, det är ju ur ett må-bra-perspektiv så jäkla värt det.

Sedan tror jag det är mycket pga åldern också. Livet liksom. Fokuset på yta och utseende flyttas allt mer över på annat som är, ja men, viktigare. Relationer, upplevelser och välmående. Jag är inte i mitt livs form inför beach 2013, men jag är i helt okej form. Jag mår bra! Sund, normalviktig och har en kropp fungerar på alla sätt. Jag tycker om den för det, och trivs med mig själv. Idag hämtade jag ut ett paket innehållandes en ny bikini och ja, den satt svinbra på min lite mjuka kritvita rumpa. Det slank med lite nya träningskläder också, för att det blir så himla mycket både lättare och roligare då.

Photo 2013-05-21 18 22 56

Här sitter jag i t-shirt i soffan på balkongen. Med barfotafötter i kors och kikar ut över oändligt massa grönt under en gråmulen himmel. Det är solfritt, småstormigt och klockan är åtta på kvällen, men det är ändå tjugo grader utomhus. Så äckligt behagligt. Ni vet när temperaturen är så perfekt så luften knappt känns. Då och då kittlar en vindpust till i nacken eller mellan tårna. Fast ljummen. Fåglarna kvittrar och humlorna surrar. Annars är det tyst. Ja, förutom bladen som prasslar i träden. Det hänger nog lite regn i de där molnen också, av färgen av döma. Ett sånt där ögonblick man skulle vilja frysa och rama in.

Jag älskar de här små stunderna då man känner att man inte behöver göra någonting alls, men inte blir rastlös över det. Eller får ångest över att man bara är. När man faktiskt inte har några måsten och heller inte fyller på bakhuvudet med framtida. De små unika stunderna då man är i nuet och mår så himla bra. Jag har oftast (alltid) huvudet fullt med saker som varit, saker som ska bli och uppmålade scenarion om både förr och framtid. Det är så jäkla sällan jag klarar av att bara vara och känna att jag tar vara på just precis nu. Men idag gör jag det. Här ute i friska luften, med bara mig själv, utan en hjärna på högvarv. Filosoferar harmoniskt om oviktigheter och massa nonsens. Fyller på energiförråd och tålamod för att i morgon möta vardagen igen. En vardag som också är fin många gånger, men ack så stressig och hetsig. Lite mer vardagsharmoni skulle sitta fint, men hur tusan gör man?

Photo 2013-05-19 18 16 352

Orden behöver ju inte direkt trängas här inne om man säger så. Jag åkte på en icke oväntad skrivtorka. Nytt jobb med allt vad det innebär sög energin ur mig, och det har mest varit sova – stämpla in – stämpla ut- sova. När precis ALLT är nytt; platsen, programmen, arbetsuppgifterna, branschen och människorna.. då blir man minsann lite trötter. När alla nya intryck kommer på en och samma gång (kära snälla dumma lilla hjärna, sluta sjung Per Gessle) och det dessutom ska pressas in obegränsat med info så slås liksom alla andra funktioner mer eller mindre ut. Jag har varit så trött så trött.

På helgerna har jag dock krupit upp ur dvalan. Sugit in första sommardagarna och haft det förjäkla gött. Premiärpromenerat utan jacka. Vaknat av den första myggan. Tänt grillen, druckit kaffe på balkongen, bränt näsan och kommit på mig själv snegla ner på skogsstigarna efter de första huggormarna.

Förra helgen tog vi in på hotell i vår egen stad. Köpte äckligt mycket godis, öppnade en flaska rött och njöt av att bara vara. Krypa ner i fluffiga hotelltäcken och vakna till serverad frukost, välbehövlig paus i vardagen. Denna helg spenderades med favoriter på en gräsmatta och i Eurovisionssoffan. Inte helt fel det heller.

Idag är det kaffekopp och en varsin dator som gäller. Jag uppdaterar med familjen, en efter en, stad efter stad. Lite Skype här, lite FaceTime och WhatsApp där. Planerar midsommar och bygger upp längtande pirr i magen. Det var inte alls bättre förr.

Vi har förresten fortfarande inte hittat vårt hem, det börjar bli lite småtjatigt, men vi fortsätter kampen. Under tiden surfar jag slut på både möbelauktioner och inredningsbloggar och kan inte beskriva i ord hur pepp jag är på flytt. Börja bygga bo ihop. Fastna lite grann. Vara vuxen på riktigt. Livet 2.0 med allt vad det innebär. Avslutar med en bildbomb, det är fina Instagramtider!

Photo 2013-05-10 18 26 42

Photo 2013-05-11 18 04 01

Photo 2013-05-11 18 07 32

Photo 2013-05-19 16 11 06

Photo 2013-05-19 16 17 20

Photo 2013-05-11 18 23 18

Photo 2013-05-19 16 09 39

Photo 2013-05-19 16 07 19

Photo 2013-05-10 18 33 21

Photo 2013-05-18 21 00 20

Vi börjar från början. I onsdags skulle jag sova tidigt, det gick ju.. sådär. Väskan var packad, kläderna framlagda, tågbiljetterna dubbelkollade och kudden puffad och vänd på. Men.. de rinnande ögonen och det tunga vårfyllda huvudet. Åh. Varför nu? I n s o m n i a n. Stirra i taket. Tvångsblunda så ögonlocken vibrerar. Stirra i väggen. Klia i ögonen. Kolla klockan. Gömma ansiktet i madrassen. Snora. Lägga benet över täcket. Under täcket. Över igen. Vad är klockan?

03.30 ringde den. Hade jag ens sovit? Vad spelar det för roll. Upp ska jag. Inte somna i duschen, sminka det uppsvällda ansiktet, överdosera allergitabletter och nässpray (hur kan jag vara så idiotallergisk just precis nu!?!?), ut i kalla natten, ner till stan och på första morgontåget mot Jönköping. Tre timmar tåg. Sömn? Tänk om jag missar bytet i Falköping. Är ändå för stirrig och trött i hjärnan. Kaffe!

Ny stad. Noll koll. Men skakiga sömnbristande ben googlade jag mig till kontoret och ringde på porttelefonen. Och där börjar det. Tankningen av hjärnan i 200. Nya ansikten, nya namn. Gå vilse på stort kontor. Konferensrum med storskärm och snabbkik på program jag aldrig hört talas om. Kika fem minuter på detta, titta tre på det här, prata tio om det där. Ämne efter ämne, program efter program, fika, mer kaffe? – Det här är vår ekonomiassistent! – Hej hej! Lite papper. Lösenord på en post-it, info, info, info, lyssna, titta, lyssna igen. Nya namn, nya ansikten. Ditt simkort, numret på en lapp där.

Världens. längsta. dag. Släpa fötterna till ett hotell, falla i koma, sakna en trygg famn, vakna, va? var är jag? duscha kallt inför dag två. Mer fokuserad. Mer energi. Samma jävla allergi. Jätteond rygg och arga leder. De trevliga människorna från gårdagen om möjligt ännu trevligare. Kaffe, papper, info, program hit, program dit, fotas, beställa kavaj, prata semester. Mer papper, kaffe, – hej hej vi har inte träffats va? Höfter som gnisslar och strejkar. Mer papper, info, info, info. Här klappar även den utsövda hjärnan ihop. Gå (halta) till tåget kl 17. Heeem! Äntligen! Endast tre timmar bort. Sova, ladda om. Smälta alla intryck. Vila bultande huvud och arg stressmage som fyllts med för mycket koffein osv.

Brand i en banvall. All trafik inställd mellan x och x. Vill gråta. För trött för det. Vilar pannan mot ett fönstret i en ilsken stillastående vagn i Mullsjö. Folk skriker, svär, missar fredagsplaner, ni kommer inte till Sthlm idag meddelar stressad konduktör. Kaoset. Energitjuven. Missar anslutningståget. Kommer slutligen till Falköping. Inte alls missat mitt tåg. Det är bara jätteinställt. Fryser ihjäl och jagar info i en timme, är som tur var inte ensam. Hittar både en journalistmatros och en kompis lillasyster som försöker ta sig till Solstaden. Får tillslut komma med ett annat tåg. På väg hemåt. Kan man vara ynkligare? Genomkall, så ont i ryggen, rinnande ögon och trasiga läppar. I Karlstad är det svart. Slut på fredagen. Nyckel ska hämtas, lokalbuss matchas, väska och fötter släpas. Kliver genom dörren här hemma kl 23. Avlider. På riktigt. Allergisk (orka!) och fullproppad med värktabletter då även min kropp klappade ihop totalt i kylan på väg hem. Otur i oturen.

Är det något jag hatar är det att vara trött och gnällig. Jag kan nästan alltid se det fina i situationer och det ska mycket till innan jag tappar leendet och faller ner i svackor, men allt kom verkligen på en och samma gång nu. Här ska man försöka fokusera järnet på två introduktionsdagar och kroppen jävlas, sömnen strular och SJ skriver under på sitt rykte. Och uppe på detta tråkigheter som jag inte ens kan dela med mig av. Allt på samma gång liksom tömmer den där glädjereserven jag annars alltid bär runt på. Idag har jag bara druckit te, druckit te och druckit te. Droppat torra slemhinnor, smort fnasiga läppar, vilat rygg och kollat feel-good. Med glansiga ögon kramat kudden i Simons knä och sugit åt mig av hans fantastiska pepp. Köpte lördagsgodis men magen har varit nöjdare utan, så nu när S farit till jobbet fortsätter jag på te-spåret. Sakta men säkert plockar jag upp och ihop mig själv. I morgon ska jag bara fortsätta vila och ta hand om både hjärta och hjärna och hitta tillbaka till den där förväntansfullheten inför min första jobbvecka med start måndag. Jag var ju så laddad. Tänker inte låta denna energibov stjäla det.