Det är så mycket som snurrar i hjärnan. Så mycket ilska och så mycket ledset.  Jag vill skriva något om hur ofattbart idiotiskt och skrämmande det är att så många tycker att en full tjej får skylla sig själv om hon blir våldtagen. Hur jävla fucked up vårt samhälle är när inte en person, utan miljoner, anser att kvinnor ska undvika vissa platser, kläder och situationer för att minska risken att bli våldtagna. HALLÅ!? Om en tjej så går ensam, full och naken hem mitt i natten så gör det ingen skillnad! (Jag skulle inte rekommendera någon, oavsett kön, att gå hem ensam, full och naken mitt i natten.) Men snälla mänskligheten! Varken fylla, ensamhet eller nakenhet säger någonting om att vilja ha sex! Ingenting! Det finns inget skylla sig själv. Inget skulle inte haft det på sig, skulle druckit mindre, skulle inte ha varit ensam osv. MAN VÅLDTAR INTE! DET ÄR FEL! PUNKT!

Och så vill jag skriva något om så många rubriker som cirkulerat den senaste tiden. Jakten på papperslösa (vad är det som händer!?). Sjuksköterskornas kamp (heja er!). De idiotiska förslagen om betyg i ännu lägre åldrar. HALLÅ!? Barn som presterar och mår dåligt, som är pressade och sover allt sämre. Hur kan någon vettigt funtad människa tro att betygsättning är lösningen? Att jämförelser, siffror och bokstäver på ett papper ska ge bättre studieresultat? Elever behöver resurser! Lärare som har tid att se dem, som hinner hitta deras starka sidor och lyfta fram just dessa. Som hjälper dem att utvecklas och hitta deras grej. De behöver lärare och en skola som ser personer, inte siffror. Som lyfter styrkor, inte identifierar svagheter. De  behöver lärare och en skola som ger självförtroende och på så sätt förutsättningar för att klara de ämnen man är lite svagare i. Det sista eleverna behöver är fler mallar att stoppas in i, mer måttstockar för hur bra eller dålig man är. Vad är vitsen med att mäta barns kunskap när det sedan inte finns resurser eller tid till att jobba med resultaten från mätningen? VAR FINNS LOGIKEN?

Ja. Jag är arg. Och så himla ledsen. Jag förstår inte vad det är som händer. Var är människosynen? Hur ser vi på varandra egentligen? Och när blev vi så besatta av siffror, betyg och resultat att vi tappade bort människorna? Vi måste byta fokus, NU!

Bloggat i 200 på ren ilska och frustration. Så ber om ursäkt för språkliga brister, alla versaler och obefintlig eftertänksamhet. Från hjärtat helt enkelt. 

Annonser

Kommentarer

3 kommentarer

Post a comment
  1. mars 22, 2013

    Well said! Jag tycker du ska starta ett eget politiska parti. Fan vad jag skulle rösta på dig då.

  2. mars 23, 2013

    Du är så sund Janet. Trots att du hetsigt häller ur dig så är det ur läsarperspektiv lättillgängligt och det ihop med rakt, ärligt och träffande är styrka, du berör. Du med din fantastiska personlighet, värme, gigantiska hjärta och skarpa hjärna kommer uträtta stora ting i livet, vänta du det är bara en tidsfråga.

  3. Siw #
    mars 26, 2013

    Glad att ha hittat din blogg via min underbara dotter. Glad över att en så ung flicka har så glasklart sunt förnuft och mängder med empati 🙂 Jättekul! Jag kommer att följa din blogg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS