Arkiv för

Det går fort när man har roligt! (Kul uttryck för norskar btw.) Det var ju meningen att återuppstå i bloggen och sedan hänga kvar, men dagarna springer visst ifrån mig. Varje dag efter lunch börjar jag skruva på mig, snegla på klockan och räkna långsamma minuter. Sedan spenderas kvällarna med  Simon. Jag kommer inte att förhålla mig direkt coolt till mina känslor för honom eller livet just nu, men ser heller ingen logik i att försöka, så ni får helt enkelt stå ut med o-inlindad kärlek och bubblande glädjeinlägg på obestämd tid framöver 😉 Haha fan, jag är en sådan jävla tönt, men det kan inte hjälpas.

Nu är det äntligen fredag igen och vi har precis varit och handlat sambokilon. Jag har lovat mig själv normala träningsrutiner och vardagssockerförbud från och med måndag, och ser faktiskt fram emot det. Vi ska ju hålla i längden liksom. Nu sitter jag bortskämt i soffan framför TV:n med datorn i knät, medan min kille lagar mat. Jag har i uppdrag att fixa söndagsmiddagen och är redan taggad. Fy satan så kul alla vardagliga saker blir när man är två.

Avslutar med en bild jag la upp på Instagram i veckan och slutsatsen att större delen av min bekantskapskrets inte ser en frusen kontorsjag, de ser bazookas.

 

Annonser

Vi hörs mer när jag kommit i ordning och allt som saknas är på plats. Tre veckor senare är gardinstängerna uppskruvade, grannarna analyserade och vinglasen diskade flera gånger om.  Jag jobbar, pluggar, umgås och trivs. Promenerar tryggt och lättsamt genom hösten och sparkar ett löv för varje satsumas jag äter. Eller tvärtom. Livet flyter på och jag följer med, precis som vanligt. Fast som vanligt är det inte. För när jag går och lägger mig så ligger han bredvid. Och när jag vaknar är det hos honom. Och det är så enkelt och självklart att det känns precis som vanligt. Lilla skillnaden är att jag, istället för att måla upp magiska och läskigt perfekta bilder av världens finaste människa, nu morgonkramar honom hejdå och eftermiddagskramar honom med alla känslor i världen. Inklusive den att jag vill göra det för alltid. Ja, det är stora ord. Och mm det är lite läskigt. Vad livet eller framtiden vill har jag ju ingen aning om. Men vad jag vill har jag aldrig varit säkrare på. Och med den vetskapen i bagaget ser jag ganska nervöst, sjukt pirrigt och oändligt fantastiskt mycket fram emot resten av livet.