Idag har jag varit i kyrkan, hallelujah! Vetenskapsjunkien jag är ganska troende. Ju mer man förstår desto mer oförklarligt dyker det ju liksom upp längs vägen. Fast egentligen är det nog mest en känsla. Jag tror på något större än slumpen och oftast tror jag på en mening. En ganska svårsåld tanke när världen ser ut som den gör, men ändå inte. Jag brukar tänka att lidande och hemskheter bara är en yttepytteliten del av något jättestort. En droppe i havet. För det goda segrar ju alltid. Att det här livet skulle vara det enda som finns, och att det livet för många är enbart fruktansvärt, njee.. det tror jag absolut inte. Jag tror att vi är mer än en fysisk form, vi har antagligen en själ, eller något liknande. Och att vi är del av ett större sammanhang. Därför är jag heller inte skeptisk till spöken och sånt. Då jag tror att vi är mer än något som föds och sedan dör är det nog inte alls omöjligt att vi lämnar små spår efter oss eller är medvetna om och kan känna mer än det som har en vetenskaplig förklaring.

Jag tror inte på Gud. Det är väl förvisso en tolkningsfråga vad man vill kalla det där större, men religion ger mig ont i magen och religiösa människor skrämmer mig ibland. Jag förstår om man vill ha något att tro på, men jag kan inte förstå hur man kan köpa en världsbild och ett livssynsätt ur en enda bok.

Jag tror framför allt på öppenhet, känsla och sunt förnuft. Erfarenhet och eget tänkande framför redan stöpta ramar och nedskrivna skrifter att leva efter. Min vän och hennes man valde att döpa sin dotter i kyrkan. Med en präst som med hjälp av gud välsignade henne. Det stör mig inte alls. Det var ett jättefint dop och en trevlig stämning. Jag, precis som många andra där idag, trivs i kyrkan. Jag blir inte anti allt religionsförknippat bara för att jag är anti-religion. För mig, som aldrig trott på bibeln, har kyrkan varit tradition och glädje. En del av mitt liv. Min släkt ligger begraven där och varenda skolavslutning har jag sjungit och skrattat där. Jag visste ju inget annat. Nu är jag vuxen och har fått ett förhållande till religion, vilket gör att jag förmodligen aldrig kommer gifta mig i en kyrka, eller döpa mina barn, men jag kan förstå icke-kristna som vill göra det. Så, nu har jag predikat och filurat klart, skönt va! PUSS 🙂

Annonser

Kommentarer

One Comment

Post a comment
  1. Anonym #
    september 4, 2012

    Jag hoppas verkligen jag träffar dig någon dag.
    Underbara ord.
    // Alexander

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS