Fin dag igår. Hann med både filmer, lördagsgodis, träning och att fynda en ny bok innan Pernilla bjöd på trädgårdsmat. Bäbisen bjöd på fniss, sötaste små sprattelfötterna och som vanligt.. kittel i mammatarmen. Jag har alltid älskat barn men inte riktigt haft det där suget. Det har helt enkelt aldrig känts som en stor grej för mig. Mer nåt som bara händer eller inte händer och sedan är det inte mer med det. Livets gång osv. Men nu, för första gången i mitt liv, kan jag känna den där längtan ibland. Inte jättestark, men den finns där och skrapar lite på axeln. Den där påminnelsen om att jag vill skjutsa till träningar, läsa all världens sagor och hänga fula streckgubbar på kylskåpet. Det är den skönaste känslan, att man har så otroligt fina och roliga år bakom sig och att de som väntar bara kommer bli ännu bättre.

Annonser

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS