Arkiv för

Jag bloggar verkligen helt fantastiskt dåligt nu för tiden, det är nästan så man blir imponerad. Mitt liv just nu är ett enda jättekaos av jobb, flyttkartonger, pappersberg, telefonsamtal, stress och för lite sömn. Om en vecka börjar jag på kontoret i Karlstad igen och bostadsbristen är skapligt total. För att inte tala om att jag ska ta mig ner dit också. Förslagsvis i sällskap av en del prylar. Jag, som inte skriver listor, borde kanske göra en ansträngning. Å andra sidan kan jag utan både problem och lista räkna ut att exempelvis kläder är något svårtransporterade då de hänger i garderoben. Eller ligger smutsiga under sängen. (Och i maskinen som var klar i förrgår.) Det något komiska med mycket på måstelistan är att man liksom inte lyckas göra någonting alls. Mer än att stressa upp sig då. Dessa satans paradoxer. Och uppe på småproblemen jag redan har är jag i en sån där alltbehöverbytasochfixas-period. Ni vet, bankkort, BankID och pass går ut samtidigt, bankkontrollen har slut på batteri, datorn skulle behöva en ersättare och telefonen plingar på sista refrängen. Jag fick min norska skatt på ett utbetalningskort jag inte kan lösa in i Sverige, jag har slut på alla mina receptuttag och jag åt precis en hel tekopp (tekopp, inte kaffekopp) med chokladbollssmet. Ni vet sådär hafsigt ångestihopslängd så man överraskas av en och en annan smörklump. Och så grädden på det hela: jag åt inte med tesked, utan med en sån där stor. Nåja. Nu lämnar vi det.

Det är nu jag skulle kunna balla ur fullständigt, börja hetsäta rostmackor, gotta ner mig i familjeliv.se och lyssna på Kent. Men det är extremt sällan jag tappar bort mig själv på det viset nu för tiden. Jag antar att det har med livserfarenhet att göra. Ålder, lärda läxor, förnuft osv. Ja men ni vet. Jag antar att det i grunden handlar om balans, att man i all kaos, stress och ovisshet ändå har det där orubbliga trygga i sig. Längst där inne mår jag bra, är jag lycklig, är jag en jävligt både stabil och mogen människa som för det mesta tänker rätt sunt och vettigt. Och har man väl hittat dit är det liksom okej att balla ur och snubbla. Ibland är det nog till och med nyttigt. Jag brukar säga till mig själv att små knutar på tråden är en liten påminnelse om att reflektera över saker. Som små kom-ihåg-lappar för att man ska fortsätta utvecklas och lära sig nya saker, och inte bara flyta med. (Fast ibland älskar jag att bara flyta med.) Men när jag var yngre hade jag väldigt lätt för att stoppa människor i fack: trevliga och otrevliga (eller smarta och osmarta). Men ju mer jag lärt mig om mig själv desto lättare har det blivit att förstå andra. Och se de bra sidorna i både människor och situationer. Jag har blivit mindre dömande helt enkelt. Fått större förståelse. Och byggt upp ett förjäkla bra tålamod. Jag är i ärlighetens namn genuint glad 99.9 % av tiden och det är jag så jävla tacksam för. Att jag kan ha den inställningen i en värld som är så brutalt hemsk och orättvis på så många sätt. Men åter igen inbillar jag mig att glädje smittar och i slutändan ställer till med någon sorts nyttighet. Jag kan självklart bli både stressad, orolig, rädd och ledsen. Livet är ju ändå livet, och saker kan vara svinjobbiga ibland. Och göra jävligt ont. Men arg, sur, grinig, bitter, gnällig och deppig – det är ju inte känslor egentligen, det är ju ett sätt. En inställning. Som man kan göra något åt. Så tänker jag. Och ja, det sitter ju ihop alltihopa. Tänka rätt, fokusera på det bra och bla bla. Så in i norden klyschigt. Börjar låta som en sån där som knackar på dörren och försöker frälsa er. (Om ni lämnar er adress i en kommentar skickar jag hem en liten folder..) Det jag försöker säga är att det lönar sig att vara glad. Kunde kanske skrivit det istället. Blogginlägget kunde ju ha varit:

Hej, jag mår jättebra! Så jävla stressad och ALLT är kaos och sönder. Jag är bostadslös. Så jävla gött, jag är så genuint lycklig. Jag tycker jag har bra balans i livet nu. Har smutsiga trosor under sängen och glömde laga middag så nu sitter jag och äter dåligt blandad chokladbollssmet med sked ur en tekopp. Livet är svinjobbigt ibland och då blir jag ledsen. Fast jag är alltid glad. Nu ska jag rosta en macka och lyssna på Kent, PUSS!

Och så kom hösten. Sådär över natten precis som alltid. Igår såg jag ett gult blad på ett träd. Stannade upp och bara glodde. Nää? Inte redan väl? Men har man väl sett ett så smittar det liksom av sig på hela skogen. Och plötsligt står man och gapar åt allt grönt som blivit gult och undrar hur tusan man kan missa det varje jäkla år. Men mycket riktigt, kantarellerna jag var på jakt efter visade sig vara blöta och slemmiga och trattkantareller hade poppat upp i var och varannan mossgrop. Gick och la mig fryssen och vaknade till den där luften man inte kan ta fel på, den som luktar kyla. Och mogna äpplen. Och stickade tröjor, värmeljus och Bonde söker fru. Årets första höstdag var en vacker en. Strålande sol och flera timmar på favoritstigarna i skogen. Jag kan nog inte minnas någon finare sommar än denna. Och jag är så jävla lycklig över alla minnen jag samlat på mig här hemma de här månaderna. Vi har verkligen gjort det allra bästa av både sommaren och varandra, och det svider i hjärtat att vi ska åt olika håll igen. Olika länder och olika mål. Och allt kommer ändras nu. Men nya äventyr väntar, för min familj och mina vänner i alla fall. Stora äventyr. Nya jobb, nya utbildningar, nya små människor. Helt fantastiskt ju. Jag, jag ska bara hem än så länge. Till mitt älskade Värmland och Annas balkong. Men för en gångs skull är jag nöjd med det. Visst längtar jag efter topparna. Och nya vägar, ansikten och utsikter. Inbillar mig fortfarande att hemma finns någon annan stans. Ibland. Men det spelar ingen roll, för plötsligt finns det något som jag längtar efter mer, och det.. det är den bästa känslan i världen.

Tack Storvik för den här sommaren, oförglömlig ❤

Igår hade vi kalas. Ni vet ballonger, serpentiner, sugrör och diverse drycker man blir yngre av. Ovan alkoholdrickare som man blivit på äldre dagar var jag något nervös för söndagsskicket, men jag mår trots ordentlig dimma och en salig blandning färger och alkoholhalter helt okej. Seg och sliten, men på det där sköna kolla film och slappa i soffan-sättet. Inte i närheten av jag ska aldrig mer dricka. Vi lekte, sjöng, dansade och hamnade slutligen på lokala bykrogen där vi svängde runt till det glada 50-talet. Alla hade skinnväst utom vi och vakten lockade med hus och bastu. Hann även få Johnny Cash att vrida sig i sin grav efter en sväng på karaokescenen. Men vilken kväll! Den tackar vi för, PUSS!

Ja, jag antar att ingen är förvånad över ”morgondagens uppdatering” som uteblev. Och när jag nu tänkte skriva i kapp inser jag att kaffekoppen inte räcker till, skulle behöva minst fyra och ett bokförlag. Så, vad sägs om att köra snabbvarianten a la bilderbok? Fredag, (vi börjar alltså för en vecka sedan) värmlänningarna kom hem till byn.

Mamma och Mia plockade svamp i folks trädgårdar. Jag skämdes och tog fnissiga kort.

Vi skålade in höstens första kräftskiva

Och skrålade förstås.

Syster räddade en Pigge från vägen. Han fick åka cykelkorg och bor nu i vår trädgård.

Så blev det lördag och tant Janet var, efter fyra glas vin, kalasbakis.

Men oväntat finbesök piggade upp!

Så det blev kvällsgrill och chill (fetaoströra med tillbehör).

Och syster slängde ihop en enkel dessert (hon har en uppskattad matlagningsstörning).

Sedan tog vi en vända på byn och inhandlade socker.

Samt vinkade av urinvånare som tröttnat och flyttar till stockholm.

Snubblade över vad vi trodde var en klätter-äventyrsfilm (haha så jävla brutal)

Och så blev det söndag och jag promenerade bort helgfett med mamman och bäbisen.

Och fortsatte med att rensa, förvälla och frysa in lite sommar.

Så blev det måndag igen. Jag fyndade loppiskoppar. Mission: hitta den 12:e som saknas.

Åt på IKEA, trängdes med folk, körde vilse och hittade sedan detta lustiga gäng på Maxi:

Tänkte, dem hakar jag på! Och må ni tro, de bjöd på vardagsrumskonsert!

Och utomhusshow.

Och tre liter kaffe och film.

Sedan fick grannen vattenläcka i köket. Kissnödigt värre. Så vi traskade ut.

Hej hå hej hå till tvättstugan vi gå!

Sedan blev det mer film och slutligen danstaxi hem till byn och sängen.

Tisdag var det svampplockardag. Dryga fyra timmars jakt blev det för mig och syster yster.

Små svamparna små svamparna är lustiga att se.

Sedan hem och kasta i sig grillat igen innan peppig träning med bäbisledig mamma!

Och så hem och in igen, för att konstatera att utomhus är bättre. Så let’s åka ut på älgsafari!

Pass på, här kan man ju klättra upp!

Komsikom älgarna!

Här kan man va. I skymningsland. Med råsmutsigt hår och lycklig själ.

Hela tre ståtliga älgar hittade vi. Daniel stod för imponerande fotografering. Precis.

Så blev det kolsvart och natt och onsdagen började med högläsningsfrukost.

Sedan dök det upp hurtbullar och det blev ett träningspass i solen.

Och så kom stora blåbärsplockardagen 2.0. Mamman stod för o-nördigaste ryggsäcken.

Bäbisen var sötare än någonsin och vår gamle gode vän Anders var på hembesök.

Väl hemma gick matlagningsstörda syster bananas med en fransk ox- och vingryta.

Sannerligen ett munknull utan dess like.

– Vad sägs om kvällsbad?

Kallt vatten. Smånöjd tjej.

Solnedgångsbadare.

På torsdagen (igår) fick syster för sig att baka croissantfrukost.

Och resten av torsdagen är spårlöst försvunnen. Tänka sig. Och idag är det fredag. Det var den veckan det. Ledigt och fantastiskt. Med mycket vin, mat och skratt. Det här livet alltså. Vackert. Snart vardag och rutiner igen. Men, vi hörs om en vecka då, PUSS!

Tja tja bloggen! Har haft världens bästa långhelg och som vanligt uppdaterat kukdåligt. Dokumenterat som satan dock, så ska ta tag i det i morgon och ladda upp lite bilder. Ja, jo, vi har hört den förr. Annars går det bra, livet flyter på, träningen rullar och jag låter bli. Jeansen visar nästan målvikt igen. Tror dock min röv stannat i växten. Ni vet, resten smalnar av med kilona man kutar bort, men baken liksom.. består. En konstant form. Ingen pjåkig pjäs heller direkt. Nu ska jag dricka mitt kvällskaffe (hej hallå pucko) och krypa till kojs. Ps. I helgen lyckades jag med den smått fantastiska bedriften att kasta ett popcorn, försöka fånga det i munnen, missa och fastna med det i smilgropen. Ingen dåligt partytrick det inte, man borde kanske öva! Natti natt!

Idag har jag varit utomhus hela dagen. Jagat blåbär, sprungit ifrån mygg, druckit kaffe på stubbar i skogen och diskuterat livet. Var inne en snabbis då jag rensade, märkte tejp med blåbär -2012 och stoppade i frysen, men sedan ut i igen. Har plockat lite svamp, burit in ved, fångat hallon, myst i stallet och nu precis avslutat med sen promenix med mamman och bäbisen runt byn. Mörkt och lite kallt och så jävla skönt. Klockan är snart i morgon och mina ben är sådär fantastiskt möra. Kommer sova som ett barn i natt. I morgon är det helg och den startar vi med finbesök och kräftskiva, guud så gött, puss!

Ja, jag veeet att jag har smutsigt hår, inget smink och ser helt färdig ut. Men himla lycklig 🙂