Åh jag blir så himla glad av all tid jag får med mormor och morfar nu den här sommaren. Inte bara är de världsbäst, utan jag har också turen att de separerade för hundra år sedan och sedan dess har varsin respektive. Dubbelt så många koppar kaffe och livshistorier. Morfar har liksom gått från den unga arkitekten i storstaden till självförsörjande bonde på landet. Perspektiv ni vet. Och han har hunnit cykla över hela världen, spelat musik i alla länder, åkt båt på varje hav och studerat i snart 80 år. Han läser, funderar, sprider vidare, tar tag i saker, ställer upp och bryr sig så mycket om allt och alla i världen. Det är så fantastiskt hur det kan rymmas så mycket snällhet, omtanke, kunskap och erfarenhet i en liten människa. Och så mormor som kan jordens geografi utantill. Jag tror helt seriöst att hon har varit överallt. Och spelat och sjungit och träffat såna otroliga människor. Det är som en historiebok eller en bra film varenda liten historia de berättar. Sedan är hennes man en Ribbing, vilket betyder berättelser om kungar, slott och ett galet familjeträd att gräva i. Och allt ideellt arbete och allt ställa upp de hunnit med i livet, det värmer så obeskrivligt mycket.

Och det är så sjukt roligt och jag tycker så himla mycket om dem, men ibland hugger det till i hjärtat när jag inser att mina vuxna barn aldrig kommer att få ha dem i sitt liv. De har liksom gett mig och så otroligt mycket. Musiken, sången, läsandet, viljan att se världen, kunskapstörsten och framför allt: det där tänket att man alltid tjänar på att bry sig om andra. Att veta att mina barn inte kommer ha det utbytet när de är lika gamla som jag gör ont. Och det gör mig nervös också. Jag vill också ge mina barn en sån där klok och fin bild av världen, men samtidigt rättvis, vilket ju är allt annat än rosa ibland. Mina morföräldrar gör det så bra. Lagom seriöst, lagom lättsamt. En fin mix av att ha gett så mycket till andra och gjort saker för sig själva. Och de har sett så mycket fint och så mycket orättvist, men inte tappat bort sig själva eller lyckan längst vägen. Den där balansen och fina linjen mellan att bry sig och att drunkna i bry-sig-om-andet. Att förbli sig själv och glad och lära vidare. Att våga tro på att det löser sig hur förjävligt det än må kännas ibland.

Det blev långt det här. Och lite seriöst också. Det är för att jag tycker så seriöst mycket om dem och hoppas kunna sprida i alla fall en del av glädjen de gjort i sina liv. Och att jag inte tappar hoppet om världen. Ibland känns det som att man inte är långt ifrån. Det är ju så lätt att glömma hur jävla bra man har det. När ens wifi dör, när jeansen sitter fult, när någon inte svarar som man vill på ett sms eller när söndagsångesten kryper i bröstet. Det är ju så fruktansvärt onödigt alltihopa. Men mänskligt, jag vet. Jag tänker fortsätta tro att vi kan bättre. Och att det alltid lönar sig att fokusera på det bra. Att sprida glädje och påminna om det fina i livet. Låter så jävla klyschigt men det tål liksom att sägas. För jag vågar tro att det goda faktiskt alltid vinner tillslut.

Annonser

Kommentarer

5 kommentarer

Post a comment
  1. Anonym #
    juli 10, 2012

    ❤ !!!!!!!!!!!

    • februari 10, 2013

      Sorry my dear with all due respect, it’s not the cprtoraoions that need to be stopped, it’s the people who must stop spending what they don’thave and they must change the way they live.I am not defending them but I share your feelingand resentment to them but you must understand they they act like the predatory birds who attack a weak sickly prey, when they see one and in this case, they’re the poor people period.. !

  2. juli 10, 2012

    Men Janet, det du beskriver, är precis det du kommer ge dina barn. Det är jag övertygad om!

  3. Linda #
    juli 10, 2012

    Du har ju fantastiska historier att berätta redan nu, det är därför jag fastnade hos dig. Allt du hunnit med och tar dig för är imponerande och jag är övertygad om att dina barn kommer få se livet från den bästa och garanterat! roligaste sidan. Sluta aldrig att vara en sådan glädjespridare, de behövs.

  4. februari 10, 2013

    It’s not legally prrodtaey lending because you aren’t getting charged interest, you are getting charged a fee and they are legally different.That is why when you have a $12.00 balance on your credit card, and don’t pay the minimum payment, they can charge you a $39.00 late fee b/c it’s a fee.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS