Det är semestertider även i bloggen, som ni kanske märkt. Det fina vädret har lyst med sin närvaro hela semestern. Tills idag. Regnet vräker ner och det är allmänt tråkgrått. Men ganska så mysigt ändå. Har verkligen varit utomhus dygnet runt i veckan. Fiskat, cyklat, badat, spelat minigolf, ätit glass, pysslat i trädgården, hängt med mina bästa och gått lååånga promenader. Är både toksolbränd och trött i fötterna, så det passar perfekt med smörgåstårtrester framför film idag. Igår hade vi nämligen kalas. Fan, det är ingen idé jag går in på vad jag gjort senaste veckorna, vi nöjer oss med att jag har haft det bra helt enkelt 🙂

Något jag däremot kan dela med mig av är den vansinnes oturen jag haft! Att man klantar eller slår sig är ju inte jätteovanligt, men senaste veckorna har jag nog slagit någon sorts rekord. Det började med att jag trillade med cykeln. Mitt fel som lekte och höll på men satan vad jag skrapade upp knäna och slog mig. Sådär så det verkligen blev hål. Blir helt fascinerad över hur mycket man kan blöda och hur blå man kan bli. Sedan blir jag stucken av en geting! Första gången någonsin och armen svällde upp, bultade och brände. Sedan lyckas jag med två dagars mellanrum tappa brädor på tårta och slå samma fot i ett bord. Både gångerna började det spruta (alltså seriöst spruta) blod sådär så man kupar handen och försöker samla upp för att det inte ska rinna ut över golvet. Haha helt sinnes! Så har haltat runt här hemma alldeles blå-lila och trasig. Så igår hade vi släktkalas och precis när gästerna kommit trampar jag med barfotafoten på något lite vasst vid köksbordet. Ni vet typ som en liten sten. Men när jag skulle borsta bort den var det ingenting där. Syntes inget heller. Så hinner jag gå några steg innan det börjar igen, blodet. Sipprande ut på plastgolvet framför diskmaskinen. Då sitter det en lång smal glasskärva i fotjäveln. Och! igår hittade jag en fästing på mig! Har hänt en gång i mitt liv innan och vet typ inget äckligare. Började panikgråta, sprang ut i bara trosorna och vrålade efter syster som fick plocka bort den när jag stod och viftade panikångestigt med armarna och försökte komma ihåg att andas. Något som sitter fast och äter på en, uuuuh!

Haha kanske inte världshistoriens trevligaste uppdatering men jag lever (skapligt) i alla fall. Vi hörs i augusti igen. PUSS!

Annonser

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS