nu sitter han och sjunger igen
skämt ur sin skrattande dvala
och du ber honom tystna igen
och låta händerna tala

och han ler och förvandlas som pojkarna gör
när inget finns att teatra inför

och han tror han är förälskad igen
det är så mycket i skallen
men när du säger god natt kära vän
står du påklädd i hallen

och du går och han krymper som pojkar blir små
när dom är nakna med kläderna på

för du
såg mer än min fåfängs gitarr
du slet av en dräkt av en narr
och lät mina bjällror få falla
som nu
när teater känns något befängt
i gryning när krogen har stängt
faller bjällror från alla

men mörkret faller bittert igen
så han skrattar med ljuset
du gråter i tystnad igen
med alla häxor i huset

och han ringer och säger det mörker du ser
gör att stjärnorna märks lite mer

så han sjunger sina sånger igen
och du ler åt hans iver
och när du säger det ljusnar min vän
ja då sitter han redan och skriver

ljuset blir större när natten tar form
och värmen blir mer värd i storm

och du
tog del av min fåfängs gitarr
du skratta med enfaldens narr
två clowner som vråla i natten
som nu
när teater känns mer relevant
när det enda är mörkt som är sant
förstår jag dom flyende skratten

Annonser

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS