Klockan är 16.30 och jag sitter här i pyjamaströjan och har inte ens ätit frukost än. Det kommer bli knasiga mat- och sovtider med två olika scheman denna månad, men jäklar så fort det kommer gå. Det gick tokbra att jobba i natt och gänget är det skönaste. Jag har alltid sån jäkla tur med kollegor. Annars funderar jag på vad jag vill göra med mitt liv egentligen. Ibland vill jag bara skriva, ibland göra helt andra saker. Ofta känner jag att jag vill träffa mycket folk på jobbet men andra dagar vill jag vara eremit. Ibland vill jag jobba som kommunikatör men ibland är det långt ner på listan. Jag skulle gärna skriva en bok eller tre men så fort jag får tid över skaffar jag mig random extrajobb eller snöar in mig på något som tar massa tid. Idag ska jag göra några annonser. Sedan korrekturläsa lite text. Sedan har jag en frilansgrej att fixa i helgen och nästa vecka ska jag jobba natt med att fixa till tusentals stolar och bord för en jättefest sju dagar på raken. Det är det här sitta stillandet på kontor och framför skärm som (jag älskar så mycket) som samtidigt gör mig tokig. Jag måste få röra på mig om dagarna. Gå runt, anstränga mig, bli kroppstrött och inte bara hjärntrött. Hur gör man en perfekt kombo av röra på sig och knappa på skärmen? Åh. Jag känner inte att jag vet vart jag är på väg med mitt liv. Jag liksom bara är överallt och ingenstans. Tror ni det är en rymningsgrej det här också? Att om jag hittar på ursäkter att slippa göra det jag egentligen vill så är jag liksom safe. Då kan jag leva i sköna tron att när jag väl kommer på det, vilket är näär som helst, så kommer det bli skitbra! Jag ska bara..

Jag vet faktiskt inte. Egentligen borde jag kanske sluta tänka så jävligt och istället bara uppskatta livet. Att jag mår bra, har en familj och vänner. Att jag har en utbildning och att jag faktiskt har ett jobb. Eller tio. Att jag har drömmar som räcker i flera livstider. Att jag är glad och sover gott om nätterna. Att jag ser det roliga och bra i ungefär typ.. allt. Att jag är jävligt lycklig och att träningsvärken faktiskt mestadels kommer från asgarv. Helvete.. ja.. vafan.. egentligen, varför fundera. Det blir väl liksom alltid som det ska? Haha gud vad tappad jag känner mig nu. Det här blogginlägget blev mest bara snurrigt och virrigt och jag själv förstår nog inte riktigt vad det är jag vill säga. Känns som världens mest ytliga djupfunderingar. Nu tänker jag i alla fall ta Doris ner på byn och handla frukost. Jag tänkte äta kolhydrater, jisses! PUSS 🙂 Ps. Doris är lite ensam såhär på vårkvisten och skulle nog uppskatta lite sällskap, så om någon vill cykla med oss någon dag, hojta till!

Annonser

Kommentarer

One Comment

Post a comment
  1. maj 15, 2012

    Så jäkla skön du är! Din energi kan ju inte annat än smitta av sig! En dag så hittar du det där du vill ha men tills dess ska du bara ha kul 😉 Tur att din blogg finns att läsa när man tuffar runt i tåg! Lycka till med alla roliga jobben nu! =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS