För i helvete världen vad gör du med mig? Jag kan inte sitta still. Inte stå still heller för den delen. Eller sova. Det kryper i hela kroppen. Det kittlas i magen, bränner i huden och är studs i asfalten. Jag får påminna mig själv om att ta några djupa andetag ibland. Och greppa efter små buskar och träd. För att inte råka studsa till månen eller så. Behöver jag medicineras? Misstänker lite lätt hjärtsvikt. Men samtidigt känner jag mig som en superhjälte. Ni vet den där jag kan allt-känslan. Och allt är roligt. Jag skrattar när jag dammsuger och skriver poesi när jag viker tvätt. Och det hänger musik i luften. Varje tillfälle har sitt perfekta soundtrack. Dygnet runt. Hade jag inte haft vit månad hade jag bedövat blodet med vin varenda kväll, för det rinner liksom på tok för fort. Istället springer jag. Jag riktigt längtar till i eftermiddag då jag ska hem och snöra på mig skorna, dra upp min iPod till tinnitusgränsen och vända ut och in på lungorna. Fem veckor alkoholfritt och brutal träning. I sommar får fjärilarna bada i bubbliga kvällsglas vid Klarälven igen. Längtan.

Annonser

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS