Åh. Det bubblar runt massa spring i blodet och ställer till det. Det är inte att jag längtar bort från något, inte alls. Det är bara att jag allmänt längtar iväg. Det är snart maj och janethjärtat skriker efter nya bergstoppar och outforskade grusvägar. Varför har jag det här permanenta jäkla springet i mig? Varför kan jag inte bara vara nöjd med tillvaron och uppskatta resorna när de kommer? Jag kämpar verkligen emot den här våren, har djupa övertalningssamtal med mig själv och staplar upp sverigefördelar. Det spelas ständigt i min hjärna och bortalaget har en förmåga att ta hem det. Vore jag missnöjd här skulle jag ju bara sticka, problemet är ju att jag längtat ihjäl mig efter lite stabilitet och ett riktigt hemma i flera år. Och jag vill att det ska vara Karlstad. Jag trivs ju svinbra där. Jag har en karriär jag vill satsa på. Ett kök att baka sönder och en balkong där det ska skålas in sommarnätter. (Eller ja, ska fixa i alla fall.) Sluuuta längta bort nu miffo. Jag vill tro att det finns ett annat äventyr för mig just nu, och att det är på hemmaplan de närmsta åren.

Image

Annonser

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS