Aj aj aj vad min stackars hjärna har gått på högvarv idag. Jag har punkterat luftslott, byggt upp dem igen och så sprängt och begravt dem bara för att hämta spaden och silvertejpen. Jag kommer på mig själv göra stora saker av ingenting, vilket bara kräver lite te och kompistid. Fine. Inga problem. Men sedan inser jag att det är precis tvärtom: Jag gör ingenting av sånt som är allt annat. Min egenskap att ta lätt på saker är inte den klockrenaste alla gånger. Idag reagerade jag på ett sätt som gjorde mig mentalt stum. Helt sådär från ingenstans sa munnen en sak och hjärtat något annat. Den chocken. Och känslan. Den jävla glödlampan liksom. Jag är, en halv dag senare, fortfarande smått paralyserad. Klarar inte av att tänka särskilt över huvud taget. I såna här situationer gör jag nämligen det jag är allra bäst på; stänger av. Fixar en kopp grönt och läser Bloggkommentatorerna. Förminskar och sopar under mattan. Skojar till det lite. För att ta tag i tänkandet senare, en annan dag, vecka, typ. Om jag vore läsare skulle jag hata detta kryptiska dravel. Jag bjuder på det. Grattis Brynäs till guldet, välförtjänt, PUSS!