Hej bloggen. Jag saknar dig.

Jag saknar att ha dig på rutin och tömma hjärntivolit hos dig utan att blinka. När bloggandet stått på paus i några år kommer ingenting gratis. Orden snubblar på sig själva och ansträngningen lägger sig som en blytung tröskel mellan mig och skrivandet. Jag svingas cirkus sju år tillbaka i tiden, till hemtentor, permanent baksmälla och ångest. Alltså den där ångesten.

Jag var en av dem som gång på gång skickade in den oklart godkända tentan kl 23.57. Jag var och har nämligen alltid varit något av en expert på att planera min tid. Fest i fyra veckor följt av tre-fyra dygn paralyserande ångest över att ha druckit Tequila och dansat till Carola i schlagerbaren istället för att skriva. Tre dagar kvar till deadline. Bryta ihop, köpa ett flak redbull, skippa sömn i två dagar och voilà! Funkade fint i fem år.. såatte..

Idag är det torsdag och jag dricker öl i pyjamasbyxorna jag klev i strax efter kl 08 (jag sover naken, ja). Årets semester närmar sig sitt slut och verkligheten väntar runt helgen. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, jag inbillar mig att rutiner är skönt och nyttigt men jag misstänker stark att jag ljuger. Jag påstår ofta att jag är en person som kräver utmaningar och utveckling i arbetslivet för att må bra i mig själv, men för tillfället ifrågasätter jag min självkännedom. Kanske är jag egentligen en simpel slacker. Kanske är jag nöjd med att dricka fulöl och plöja Netflix. Och göra det jag måste men inte mer på kontoret. På nå vänster blir det aldrig så. Jag gamar, roffar åt mig, säger aldrig nej och även när jag är tyst sitter jag där med en aura som skriker ”jag, jag, jag kan!”.

Fröken duktig. Även slackers som jag lider av fröken-duktig-syndromet. Ibland känns det stört omöjligt att veta vad jag vill, med samhället stressigt skrapandes på axeln. Att inte lägga press på sig själv låter fint i teorin men i praktiken är vi kvinnor i ett patriarkat. Det sitter djupt.

Jag söker bloggar att läsa. Inte kända bloggar, ju mindre desto bättre. Gärna helt temafria. Typ hej jag bloggar om mitt extremvardagliga skittråkiga liv. Bloggar du eller vet du någon? Tipsa mig! Jag ska försöka hålla detta sedan länge sjunkande skepp flytande och skulle behöva lite inspo (det är så man säger nowadays på Instagram! Där jag för övrigt är löjligt aktiv).

groupies24x30

 

 

 

 

 

 

 

..en liten detalj när jag kikade in och sa hej. Det var ju inte meningen att jag skulle tjata uteslutande om mina tänder, men så blev det visst. I alla fall: vi har köpt hus! Det blev klart för några månader sedan, men vi har betalat handpenning nu i dagarna och kommer flytta först om 1,5 år. Vi har alltså köpt nyproduktion. På Hammarö. I många år har Hammarö och inte minst nyproduktion bara varit en dröm långt där borta i framtiden. Flytten ligger fortfarande en bra bit fram i tiden, men nu är det faktiskt ingen dröm längre. I augusti 2017 flyttar vi in i våra nyproducerade 108 kvadrat på Hammarö. Det blir två våningar med halvöppen planlösning mellan kök, vardagsrum och utgång till altan/trädgård på bottenplan + två sovrum, kontor och walk-in-closet en trappa upp. Med skogen, Vänerns klippor och vidderna några minuters promenad bort. Strandpromenaden i närheten av där vi kommer bo är verkligen helt fantastisk, och jag längtar halvt ihjäl mig efter att ha den utanför dörren. Vi kommer byta ”stad” och även kommun. Men trygga Karlstad ligger endast ynka 7 km bort – det går alltså att cykla till jobbet och stan. Som det känns just nu kan det helt enkelt inte bli bättre.

planlösning

Hejsan bloggen, Sverige, världen. Det är jag igen, er favorit bland ej bloggande skittråkiga bloggare. Lucky you. Jag vill bara kika in och dela med mig av hur det är att vara 32 år. Det innebär (i statens tjänst) 6 veckors semester, formgjutna fotbäddar i skorna och ett abrupt slut på legitimationsfrågorna på Systembolaget. Och..tandställning.

Tandställningen skulle inte vara någon big deal. En liten undersökning för att kika på mindre synliga och mer ”32-åriga” alternativ bara. Följt av ytterligare tre undersökningar och sjuttiofyra röntgenbildsförsök. Mottagningen har fått nya röntgenverktyg för ett halvår sedan, berättar tandsköterskan för mig när hon för cirka tjugonde gången fotar min tunga. Hon beskriver de nya verktygen som omöjliga men har löst det genom att bygga sin egen kameragrej av gummisnoddar och plastgem. Hon pratar varmt om denna uppfinning, men dagen för mitt besök har den mystiskt försvunnit och hon tvingas ge sig på den nya tekniken. Folk brukar tro att det är skräp så den ligger i papperskorgen ibland, men idag hittar jag den ingenstans. En halvtimme senare får hon hjälp och 2 min senare är alla bilder tagna.

Det landar slutligen i att det bästa för mitt bettfel är hederlig gammal tågräls i båda käkarna för den nätta summan 36 000 SEK. Som hittat, det tar vi!

..oj vi måste visst dra ut två tänder också. DRA UT TVÅ TÄNDER?! ..jo men det är bara fyrorna (sicken tur va, bara fyrorna, phew).

Oj nu var det mycket fucking och sånt.. säger min tandläkare på grov värmländska samtidigt som han vickar tången fram och tillbaka. Min son gör listor på min Spotify, han är 15 förstår du, då är det mycket sånt dära yo yo och fucking. Knastrandet i mitt käkben hörs dock från insidan av huvudet, så varken musiken eller min tandläkares klockrena Lars Lerin-imitation lyckas få mig att tänka på något annat än att min käke ska lossna och följa med tången ut genom munnen.

En vecka efter det gemytliga avlägsnandet sitter jag här sjukskriven med käkbensinfektion och knaprar antibiotika och Citodon. Detta kan mycket väl vara det mest smärtsamma jag någonsin upplevt, och jag har inte sovit ordentligt på 6 dygn. Då tänkte jag på dig bloggen, du finns alltid här i vått och torrt. Tack för det!

 

tumblr_nbpxspmS4E1s2wio8o1_500.gif

 

 

Antal poster publicerade 2013: 188. Antal poster publicerade 2015: 23. Att jag missade skriva resumé av året som gått kommer inte som någon överraskning direkt. Jag känner mig lite besviken, jag gillar att pussla ihop sammanfattningar av åren som varit och arkivera i denna lilla digitala låda. Att sortera de finaste minnena och bästa lärdomarna och spara till en regnig dag, eller när nostalgisuget sätter in. Nåväl, det hände alltså inte i år, och nu känns det för sent. Som ett krystat måste. Så jag låter bli.

Något jag ändå kan säga om året som försvann är det detta: det hann knappt börja innan det var borta. Är det något jag lärt mig av livet hittills så är det att tiden är lömsk och ganska skrämmande. Hur jag än vrider och vänder på den snurrar den bara fortare. Att ständigt sysselsätta sig eller att göra ingenting alls gör liten om ens någon skillnad. Timmarna springer och dagarna går. Jag fyller snart 32 och får lätt svindel av att tänka på det. Inte för att jag ogillar åldern eller att bli äldre, om något blir livet och jag mer harmonisk med åren. Men jag hinner inte med och inte tusan blir det lättare. Ju mer en lär sig desto mer finns att lära. Och desto tydligen blir orättvisorna och allt som är fel. Och desto svårare blir det att hitta balansen mellan sin egen bubbla och mörkret utanför.

Människan visar sig allt för ofta som en ond varelse, egoistisk och kall. Trots detta vill jag tro att hon i botten är god. Och är det något jag önskar av 2016 så är det mer kärlek och ödmjukhet och mindre av det svarta som speglat så många hörn av världen under 2015 och många år innan dess.

Det känns som vi har nått botten snart, gör det inte? Att det faktiskt väntar förändring, på riktigt. Eller är människan i grund och botten ett rövhål till art? Jag vill inte tro det. Jag vägrar. Det goda ska segra, det är min förhoppning om 2016.

 

Tre månader senare. Varav en månad fantastisk semester. Äntligen har jag besökt ett av mina drömresemål: Santorini. Den magiska lilla ön motsvarade verkligen alla förväntningar. Det gjorde även resterande del av ledigheten. Jag hade sådant flyt med vädret. Regn och kyla hela juni och juli gjorde att jag redan hade plockat fram kängorna inför min sena augustisemester. I två månader satt jag på kontoret och stirrade ut på det gråa och kalla. Inställd på höst. Inte mig emot egentligen. Men så svängde det om och istället kom solen och bjöd på värme, bad och idyll fram till september. Jag, som inte är något fan av värmeböljor, uppskattade utomhushäng i perfekta 23 grader och tidiga sensommarvindar.

Efter två månaders jobb är jag nu ledig igen. Sommaren må ha varit underbar, men hösten är min tid och det kändes extra lyxigt att kunna lägga en semestervecka just precis nu.

Sedan sist har min provanställning gått ut och jag har nu ett fast jobb som jag trivs med. Det är en härlig känsla att ha arbete där jag dagligen känner att jag bidrar och där arbetet liksom ger tillbaka. Jag lär mig fortfarande nya saker varje dag, och jobbet utmanar mig fortfarande varje dag. Jag hoppas det håller i sig.

Idag är ingen vanlig dag, ikväll ska vi åka och titta på en liten tuss. Jag har hela tiden sagt nej till katt så länge vi bor i vår lilla tvåa, men så snubblade vi ju över Frank – i behov av ett hem – och kunde inte låta bli för drygt ett år sedan. En ensam katt var aldrig planen, men det har fungerat helt okej. Fram till nu. Han blir rastlös och nästan arg när vi går till jobbet, och kräver all uppmärksamhet om kvällarna när vi kommer hem. Han verkar trivas allt sämre med att vara själv, och det dåliga samvetet växer med dagarna. En omplacering finns inte på kartan, han ska bo med oss resten av sitt förhoppningsvis långa liv. Så vad är alternativet? Yes, vi ska kika på en kompis. Från aldrig en katt i den här lägenheten till två. Men planen är ju att flytta till större, vilket ni hört ett bra tag nu. Men vi har faktiskt blivit mer aktiva i vårt letande, och det känns inte vansinnigt långt borta nu.

Nu: storstädning. Inte det härligaste en kan göra på sin semester, men känslan när det är klart är ju nästan oslagbar!

Tja tja bloggen. Tänk att jag är 31 år och fortfarande sitter här och skriver. Det hade nog inte Janet 15 år trott om jag sagt det till henne. Det har varit många svängar, och långa. Från flera års tonårsdagbok på Lunarstorm till intensiva ungdomstider på blogg.se följt av en jobbsväng hos Aftonbladet för att slutligen landa i en sporadisk vanlig vardag här. Jag är tillbaka där jag började kan en säga, då en kikar in bara för att säga hej, prata av sig och säga hejdå. Ingen press på att skriva något viktigt, roligt eller intressant. Bara en helt vanlig jäkla blogg. Skönt tycker jag.

Det är två månader sedan sist. Sedan dess har min lillasyster gift sig och jag har varit i London och firat midsommar. Två fantastiska långhelger, och fler väntar. Jag har tre evighetslååånga veckor kvar till semester och guuuud vad jag längtar. Och behöver. Det var några år sedan sist (på riktigt). Jag förtjänar denna betalda ledighet, har slitit så hårt för den och ser så overkligt mycket fram emot den. För första gången sedan någonsin? har jag ett fast jobb jag trivs med och känner mig nöjd med. Jag är ganska kräsen, och har alltid krävt mycket eller mer av livet. Det är ju mitt liv och vem ska forma det om inte jag? Denna inställningar har många gånger tagit mig precis dit jag vill, men även stressat mig en hel del längs vägen. Nu har jag äntligen slutat jaga (jaja, nästan i alla fall) och är mer harmonisk. Denna underbara känsla inför semestern är inte bara semestern i sig, utan även vetskapen om att efter semestern har jag en fantastisk arbetsplats att gå tillbaka till och fortsätta utvecklas på. Samt allt runtikring; en stad jag trivs i, ett drömhem att hitta, en trädgård att anlägga, en bok att skriva klart osv.

Efter en intensiv vecka på kontoret stämplade jag ut till tidig helg och ett glas vin. Utanför fönstret är det höst och hade jag inte packat undan vantarna skulle jag ha använt dem i morse. Men det gör ingenting. I väntan på ledigheten plöjer jag serier, planterar om i växthusen och illustrerar figurer till historier jag inte fått ner på papper än.

Vi hörs hyfsat snart igen!

Livet har varit så himla fint den senaste tiden, och det verkar (ta i trä) hålla i sig. Tiden må springa lite väl fort ibland, men aldrig hade jag kunnat ana hur fantastiskt det kunde vara att bli äldre. All erfarenhet, all tid som gått, alla gropar, svackor, utmaningar och kamper gör en så satans stabil. Nu skulle jag inte påstå att jag är något harmoniskt orubbligt berg, men det finns ett inre lugn som växer sig starkare. Något helt annat än 20+-bergochdalbanan jag så många år susat fram i. Det spelar mindre och mindre roll med yta, samtidigt som jag trivs bättre och bättre med mig själv. Jag känner mig trygg med vem jag är och jag vet att jag duger. Vad jag vill och vart jag är på väg är fortfarande ett mysterium till och från, men vägen dit är inte längre lika stressig och hetsig, den känns mer spännande. Och det gör så himla mycket. Jag har fortfarande tusentals mål och drömmar som inte alls samspelar med varandra, men varje litet steg är en seger i sig. Jag har hittat någon form av ro i själen.

Välmåendet har gett mig mycket energi, vilket lett till ett allmänt skitkul liv senaste månaderna. Jag reser bort, vänner reser hit. Jag har varit ute mycket i naturen och sugit i mig många liter frisk luft. Det leder i sin tur till bättre sömn, bra matvanor och större träningssug. Vilket gjort att min kropp skött sig bra och att jag knappt tagit en värktablett senaste tiden. Det är helt overkligt skönt att för en stund glömma bort att en är sjuk. Jag håller alla tummar i världen för att detta håller i sig.

På tal om något helt annat köpte jag en bil igår. En ny. Efter 12 bilfria år och tusentals mil på cykel tyckte jag att jag förtjänade den. Den är ju knappast något ekonomiskt hurra, men jag hade sedan länge bestämt mig för att den dagen jag köper en bil så ska det vara en ny bil, som drar lite och är hyfsat ”miljöklassad” ändå. Annars kommer det bara bli att jag får dåligt samvete och låter den stå. Det ska den självklart få göra nu också, mestadels stå. Men den ska storhandlas med, äventyras med och resas med. Som ett brev på posten kom även ett lånelöfte igår, inte på drömhuset, men på något annat tillsvidare. Om vi hittar något.

Nu ska jag umgås med mig själv. Helgbesöket är ute på vift och sambo jobbar, det betyder några timmar bara jag. Fantastiskt.

have

Fin kväll med fina vänner igår. Drack vin, åt jordgubbar och skrattade mig till magträningsvärk. Lika trevlig middag och mys med finfolk idag. Och en extra helgdag kvar i morgon. Bra helt enkelt, det är mycket som är bra. 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 431 andra följare